veckorna på sjukhuset.

hej. igen. lång paus. jag har varit inlagd. blev inlagd åttonde december och blir utskriven om en vecka. det har varit tunga men vackra veckor. har mått skit och haft fruktansvärda ångestattacker där jag bara vill dö och slippa allt elände och plåga och pina. men jag har fått vänner för livet i mina pedpatienter på avdelningen. herregud att jag älskar vissa av dem. det har varit upp och ner och det har svängt och svänger ofta och på en halv sekund. det är jobbigt och tungt att må så här dåligt. tvåtusensexton slutade på värsta möjliga sätt dessutom. min älskades förrådde mej. eller det har han gjort hela hösten men nu fick jag veta det då hans fru kontaktade mej. ångesten och sorgen efter den dagen jag fick veta hans mörka hemlighet är svår att leva med. stundvis vill jag inte leva, andra stunder håller jag på att förgås av sorg och ilska. hur kunde du göra så mot mej? jag kommer nog aldrig förstå. jag måste bara gå vidare. lättare sagt än gjort då jag ännu älskar honom djupt in i själen, samtidigt som jag hatar honom. men jag älskar nog mer. och det tar ont. så fruktansvärt ont. att mista någon som jag planerade en framtid tillsammans med. från natt till dag var allt förbytt. ingenting var sig likt. måste sluta nu innan jag gråter sönder mej själv.
05.01.2017 kl. 14:59

nu är det så.

jag ser små ljusa gnistrande stjärnor när jag stänger ögonen och ångesten tar över och blir övermäktig. jag orkar orka kämpa för jag ser stjärnorna. och stjärnor kan ju inte ses om det inte är bäckmörkt, de lyser ju alltid, men ögat uppfattar det först när allt annat är nattsvart. nu är det så. 
03.12.2016 kl. 22:14

...jag drömmer om...

...om att få bli friskare...om att kunna leva på min konst...att jag kommer in till teaterhögskolan...att min älskade får stanna här...att min ångest lättar snart...att jag får den vård jag behöver...
03.12.2016 kl. 21:34

jag orkar tills jag inte orkar mer.

huhhu. nu vet jag hur det är att vara utbränd plus ha mani plus dödsångest. en till erfarenhet i bagaget. spenderade en natt på psykjouren för en vecka sedan. när jag vaknade ur kollapsen på lördag dag kändes ja gpå nytt född. mitt sjätte sinne var totalt öppet. det tänker jag aldrig mera stänga igen. jag känner mej rik på livet. jag har varit i botten och på toppen och allt där emellan. jag är lycklig som får vara i liv. och tammi fan, i liv tänker jag vara så länge jag orkar.
18.11.2016 kl. 04:38

and still, i rise.

i will always rise. always.
16.11.2016 kl. 12:17

vill du förlora mig?

jag är nära bristningsgränsen nu. jag går snart sönder. på riktigt. pga dig, min älskade. du gör mig galen. på gott och ont. just nu tar den onda sidan över. ordentligt. så får det inte vara. jag orkar inte. allt jag ber dig är att du ska våga vara ärlig. att du kommunicerar med mig. att du respekterar mig. tydligen är det jävligt svårt. snällla du, du förlorar mig snart om du inte börjar bete dig som än hygglig människa fort som fan. vill du det? jag tänkte väl det.
08.11.2016 kl. 09:17

sorgen är kommen.

imorgon är det min sista jobbdag för denna gång. fan vad jag sörjer detta. att jag inte kommer ta tåget tidigt på morgonen på måndagen och rutinmässigt bli varm inombords då jag stiger in på jobbet och möts av alla glada godmorgon. det kommer kännas konstigt. men framför allt tomt. något stort kommer saknas inom mig. mitt älskade jobb. mina älskade kollegor. min älskade arbetsplats. tack för mig, tack till er alla. hoppas vi ses igen någon gång.
02.11.2016 kl. 23:42

något hemskt har hänt.

min älskade skulle ringa mig igår när han var i finland. han ringde inte. hans telefon var avstängd i femton timmar. han var onårbar. jag har inte sovit inatt. jag vaknade av ett ryck tillbaka in i verkligeheten och loggade in på feijan för att kolla om han hört av sig där. det hade han. han hade skrivit att han har upplevt helvetet under de femton timmarna vi inte fick kontakt med varandra. och att vi måste tala. att något har hänt. som kommer att ändra på allt. men att han först måste ordna vissa grejer. han skulle återkomma senare. senare är nu tre timmar och han har inte hört av sig ännu. hans telefon är igen avstängd. han är totalt onårbar. jag är så jävla orolig och sårbar.

vad har hänt? är du ens i finland? är du i säkerhet? har någon stängt av din telefon? är du hos polisen? är du okej? 

snälla universum. se till att han är i säkerhet och trygg. och se till att han kontaktar mig fort som fan. jag går snart sönder av oro. jag måste få veta vad som händer. jag klarar inte av att leva i ovisshet. inte en minut mera. dessa tjugo timmar har varit förjävliga för mig. så vad har de inte varit för min älskade? 

snälla universum, skilj inte oss åt. vi behöver varandra. hör min bön, snälla. 

30.10.2016 kl. 15:08

jag...

...på restaurangen

är den som alltid ojjar mig över hur fankens dyrt det är att äta ute. sitter sedan med skräckblandad förtjusning och inväntar min mat och är superkritisk innan jag godkänner portionen som värd pengarna efter allt. sedan glömmer jag allt vad pengar heter och njuter som en liten hedonist. av maten. lyxen. sällskapet. stämningen. allt.

 

...på nattklubben

är den som inte kan hålla mig i skinnet utan det riktigt spritter i kroppen redan i kön utanför. jag vill bara få av mig den jobbiga rocken, beställa en riktigt god drink, och släppa loss på dansgolvet.

 

...i klädbutiker

är den ångestfyllda om det är stora kedjor jag shoppar i. med gråten i halsen betalar jag 9,90 jurå för den där glittriga grejen på h&m och har svårt att somna samma kväll då jag tänker på de stackars barn som sytt ihop min festblåsa för oacceptabelt låg lön. är jag däremot på uffen, loppisar eller vintagebutiker är jag i himmelriket och raffar åt mig allt jag vill ha. vid kassan ångrar jag mig sedan, för att till sist ändå köpa med mig allt.

 

...på flygplan

är den förväntansfulla, pirriga tjejen som inte orkar sitta stilla. väntar bara på att planet ska landa så att jag får komma ut ur flygfanet, andas in nya världars luft och leva.

 

...på café

är jag den kräsna typen som väljer noga vilket té jag vill ha just precis då. sedan vill jag sitta utomhus om det går. helt samma om det är kallt. då lånar jag ställets filtar. har de inte det, då blir jag sur, sätter mig inne istället. dricker upp mitt té snabbt som fan och drar vidare.

 

...i skolan

är den stressade, ångestfyllda, nervösa ensamma och utstötta flickan som jag tror ingen tycker om. studierna går ofta helt förbi pga den psykiska obalansen som skolmiljöer skapar i mitt huvud. antar att det är år av mobbning som satt sina spår. min kropp förknippar skola med negativa minnen. vill bara spy, fly och gråta och inte gå till skolan.

 

...i ett förhållande

är jag den ostabila, lojala, erotiska kvinnan som är evigt trogen och älskar för mycket, för starkt och för farligt.

 

...i matbutiken

är jag den som impulshandlar. vid kassan blir jag alltid lika förbyllad över hur satans dyrt det blev och hur lite pengar jag har när kortet piper att det inte vill betala för mina chokladplattor och cigg och persimon och avokadon och mangon.

 

...på morgonen

är jag den fittiga, distrea, småstressade individen som fasar för dagens bestyr som måste starta om två minuter. ingenting är roligt under mina morgnar. allt är pessimistiskt pestigt och pissigt.

 

...på kvällen

är jag den överkreativa tänkaren som målar, skriver, skapar, filosoferar och lever i nuet med världens skönaste flow. lever till fullo efter att klockan har slagit åtta på kvällen. från åtta till ca fyra på natten är min absoluta favorittid på dygnet.

 

...på bussen

är jag den nervösa, spända kvinnan som fasar för sexuella trakasserier som lurar bakom varje hörn. kan inte slappna av på varken buss, tåg, spåra eller allmän plats i rädsla för påhopp, äckliga kommentarer och sexuella närmanden från män.

 

...på jobbet

är jag den överpresterande, duktiga flickan som vill vara alla till lags. njuter mycket sällan av jobbet fastän deet skulle vara i min smak, för jag är så fixerad vid att göra mitt allra bästa och lite till. men ibland vågar jag slappna av lite på pauserna och umgås med mina arbetskollegor. men när pausen är slut är jag som förbytt igen.

 

...just nu

är jag den längtande, kåta kvinnan som endast tänker på varför min älskade inte kontaktar mig som han sade att han skulle göra. börjar vid det här laget även bli extremt orolig över att allt kanske inte är helt okej med honom då det är mycket ovanligt att han inte håller sina ord.

30.10.2016 kl. 01:51

ny antipsykotisk medicin.

tydligen är jag hypomanisk. jaha. okej. min psykiater tycker jag ska börja med en ny medicin. så imorgon och framåt ska jag knapra nya piller. biverkningarna är väldigt individuella, blir mörkrädd när jag läser om dem. men, nu är det bara att hoppas att jag slipper de allra värsta, som bl.a. kan visa sig som ocd, svimning/avtuppning som följd av muskelkramp med jävligt mycket mera. 

ska försöka överleva. ni lär få höra mera. på återseende. baj.

26.10.2016 kl. 18:37

mer fokus på mig nu framöver.

idag orkade inte min kropp mer. den hade ju nog försökt förklara för mig vad som komma skall om jag inte ändrar på mitt liv. den gav mig varningstecken som jag trängde undan med våld. eller det inser jag nu, att kroppen min försökte berätta åt mig ett flertal gånger att jag inte mår bra. men jag vägrade lyssna. för jag var så lycklig. 

men jag var för lycklig. jag har varit hypomanisk. jag fattar det nu i skrivande stund. 

idag höll jag på att dö. i mitt huvud. kroppen orkar ju nog. men huvudet inbillade mig att jag dör om två sekunder.

jag dog inte. jag lever. men på sparlåga. 

 

nu måste jag verkligen ta tag i mina problem och ringa psykologen och dra ner på alla tusenmiljoner grejer jag vill hålla på med. samtidigt. jag har en gräns fastän jag inte vill medge det.

för jag vill inte dö. än.

25.10.2016 kl. 19:18

hör min bön.

synska drömtydaren här hej. inatt drömde jag en obehaglig och skrämmande dröm. i drömmen var jag psykotisk.

ett plus ett plus fem blir sju. och snart kanske även min vakna verklighet har räknat till sju. fasar för det.

men jag har anat och känt på mig att det här inte kommer att vara länge. denna lyckliga och harmoniska tid jag just nu lever i. för det vet ju alla att ingenting håller för alltid. precis ingenting.

och när då mina drömmar brukar bli sanna i mitt vakna tillstånd också. så väntar jag nu framöver ovilligt, men mycket väl medveten om att allting snart, inom sin tid, kommer att rasa. åter igen.

måste försöka förebygga en kommande psykos på alla tänkbara sätt. kanske allra mest måste jag försöka lita på att universum vet vad det håller på med och att det inte tar livet av mig. än.

för jag vill inte dö ännu. jag har mycket kvar att leva för. det vet jag. med säkerhet. jag vill leva lite till. durga. hör min bön.

24.10.2016 kl. 18:37

för evigt min.

älskade du. jag sitter här och gråter nu. när du tyckte på den röda knappen på skype och avslutade vårt långa samtal började mina tårar forsa ner för mina rosiga kinder. 

för jag var så lycklig. av att ha dig vid min sida. att jag får älska dig. att du ger lika mycket som jag ger dig. du får mig att känna mig trygg, älskad, behövd och värdefull. du är helt underbar och det bästa som hänt mig på väldigt länge.

du är så viktig för mig. glöm det aldrig. för jag kommer aldrig någonsin att glömma dig. fastän vad som helst skulle blocka vår resa och skilja på oss. jag älskar dig för alltid.

 

24.10.2016 kl. 14:44

dagens insikter.

jag vågade öppna upp mig om mina erfarenheter av relationer med män åt min kloka vän tidigare idag. jag berättade om olika män som utnyttjat mig på olika sätt. och vi försökte tillsammans luska ut varför jag dras till den typen av män som känner att de på något sätt måste ta makten över mig och utnyttja mig.

hon frågade mig vid ett tillfälle, när vi talade om min nuvarande relation till mannen jag älskar, om jag känner att jag hittat en man som verkligen bryr sig om mig, och om jag har känslan av att jag äntligen hittat någon som på riktigt vill mig väl och är genuint intresserad av mig utan några baktankar. och varför jag upplever att jag är trygg med just honom.

det var viktigt för mig att få höra hennes undran. jag behövde höra dessa terapeutiska frågor. av en nära vän med mycket livserfarenhet. tack fina du. 

i bilen på vägen hem hade jag inte en tanke på att gala med i vad radion hade att erbjuda. nej. istället satte jag där och filosoferade och analyserade mitt inre. från olika perspektiv. försökte komma under fund med varför jag gång på gång faller för män som krossar mig och själva lämnar mig med ett nöjt leende, för de har fått precis det de ville av mig. kvar är jag, en uppriven maskros som är lämnad för att dö bort i ensamhet. kvar är jag som än en gång inte sett varningstecknena. i tid. stolt fortsätter de sina liv utan mig. mindre stolt fortsätter jag mitt liv utan dem.

jag kom att tänka på hur jag blivit behandlad av det manliga könet under min uppväxt och barndom. och jag insåg att jag åtminstone under skoltiden inte blev behandlad särskillt respektfullt. jag blev mobbad. jag blev trakasserad. det gjordes narr av mig. det taffsades på mig. jag sågs som en person som en får behandla så. och det fick mig att tro på att det är så män ska behandla mig.

det kanske är en liten del av sanningen. någonting måste ju stämma. att det på nåt plan påverkat mig väldigt djupt och intensivt. att jag tillåter män behandla mig på samma sätt som när jag var yngre. jag blev helt enkelt van vid att det är sådan behandling jag är värd och duger till. att om jag vill ha kontakt med det motsatta könet så får jag räkna med att det är så de kommer att behandla mig. och pojkarna i skolåldern behandlade mig på deras vis utifrån deras sätt att förnedra flickor. och de män jag faller för behandlar mig på samma vis utifrån deras sätt att förnedra kvinnor.

varken pojkarnas eller männens behandlingssätt är acceptabla. männens sätt kanske är snäppet grovare och allvarligare och till och med olagligt. men lika mycket trauma ger pojkarnas sätt att behandla också.

nu när jag kommit fram till den insikten kan jag vakna upp imorgon och se in i mig själv på ett helt anant sätt. jag är öppnare för nya relaterade insikter och är mer än villig att godkänna mina hemska insikter. för jag vill till varje pris inte stöta på fler utnyttjande män. jag vill hitta en man som respekterar mig. och jag tror jag har hittat en. äntligen.

 

22.10.2016 kl. 23:40

jag kan se in i framtiden. jag har bevis.

då och då gör jag löjliga(?) test på facebook. idag fick facebooks 'vad kommer vintern med i ditt liv?'. ödet gav mig tre punkter på livsförändringar som kommer att ske under vinterhalvåret. ett, jag kommer att bli känd. två, jag kommer att bli överraskad av mina vänner på något sätt. och tre, jag kommer möta min själsfrände.

jag blev lite rädd och förvånad faktiskt. för jag har haft känslan av att jag kommer bli känd för en grej jag kommer göra nu på vintern. och jag har även anat att jag redan träffat min själsfrände men att jag inser det verkligen inom kort. den andra punkten har jag dock inte haft aningar om.

jag vet att jag är synsk, har alltid vetat det. och att jag är sänd hit till jorden för att kunna hjälpa andra med mina shamanliknande krafter. jag drömmer nämligen drömmar som oftast slår in och är precis exakt lika som i drömmen jag hade den där natten för några år sedan. det har i alla fall hänt många, många gånger under hela mitt liv.

så detta test kanske inte är så löjligt efter allt. inte i detta fall. oftast är det ju bara ko skit dom där testerna. men det här vill jag tro på. för det kan ju inte vara en slump att jag fick de svaren om jag en gång tänkt på dem innan jag gjorde testet. eller?

så nu måste jag bara vara ödmjuk och låta universum ta hand om mitt öde och inte blanda mig i för mycket. lite, men inte för mycket.

22.10.2016 kl. 22:08